min tid i förhörsrummet

Okej, så var det dags att komma in i landet USA. hemlandssäkerheten tog i och när axel hade fått passera med sina blåa ögon och ljusa hår var det min tur att stå framför båset med officern som ville ha mina fingeravtryck och ögon. han började med att fråga lite om var jag skulle bo men ganska snart blev han irriterad (kanske för att jag berätta för långsamt eller what ever, jag var iaf trött efter resan så jag kommer inte riktigt ihåg). Han började fråga konstiga frågor som: "är du verkligen svensk?" "är dina föräldrar _båda_ födda i sverige?" och "i vilken stad är du född i sverige?". På den sista frågan svarade jag "jönköping" och det gillade han nog inte för efter lite samtalande med sina kollegor om "signalement" skickade han iväg mig till "rummet längst nere i gången" där dom skulle ställa lite frågor. Så jag gick dit med mina papper med stora röda inringade bokstäver och hemliga säkerhetskoder på och satte mig i ett väntrum.

Väl i väntrummet sysselsatte jag mig med att lyssna på alla samtal de andra "misstänkta" hade med förhörarna. De andra var i största del asiater av olika slag. En kvinna hade ett amerikansk kort som gjorde om att hon bodde i usa och hon hade hälsat på sin son i sri lanka i 8 månader. Hon fick förklarat för sig att om hon skulle ha ett sånt kort fick hon vara mer i usa och verkligen inte vara borta så länge. Efter några personer som dom förhörde vid sin disk så började dom ta in folk i rum och förhöra dom, bla en ung asiatisk kille som var jättenervös hela tiden han satt omkring i väntrummet.

bla bla bla, sen blev det min tur efter ca 30-40 min. Då fick jag gå fram till disken (jesss, jag slapp gå in i ett enskilt rum) och prata med en semi-trevlig spänd man. Han frågade vad jag skulle göra i USA, vad mina kompisar som jag skulle bo hos hette, osvosv. Hela tiden satt han och skrev han på sin dator och verkade viktig. Sen började han fråga om jag hade varit någonstans utanför europa, tex "har du någonsin varit i mellanöstern eller liknande?", "inte ens i canada?" och vad jag gjorde i sverige. Sen fick jag visa mitt svenska körkort och att jag hade biljett hem och efter lite hmm och granskande blickar fick jag äntligen gå till mina reskamrater som stog vid väskorna och väntade.

Sist på granskningen kom custom and aggriculture-kontrollen. Den här gången fick jag gå i mitten så att jag inte skulle bli tagen för att jag inte hade några kompisar eller nåt sånt. Men jag slapp inte undan, för jag hade massa röda koder på mitt sånt papper också. Av misstag kom freddie med väskgranskningen också, för den käcka officern sa: "jo kom du också, det går snabbt" som svar på fredriks "men jag ska gå till höger och inte hit, sa dom". Synd för honom, skönt för mig att ha lite sällskap. Den käcka officern kollade våra pass och frågade lite frågor om vad vi gjorde i sverige osvosv. Sen sa han att vi skulle slänga upp våra väskor på bandet så skulle allt gå snabbt och smidigt. Medan han tog på sig plasthandskar försökte jag öppna mitt kodlås på väskan och eftersom jag nog tog för lång tid kollade han lite i freddies väska. När jag hade fått upp min frågade han om jag hade packat den själv och om nån annan hade pillat med den osv. Efter lite grävande och kommentarer om min packning var han nöjd och även min ryggsäck slapp igenom. Roligt var väl att han inte var så förfärligt intresserad av freddies väskor utan det var nog mina terroristpackningar han spetsade ögonen för.

Så var det med detta, lärdomen är att vara blond och ha blå ögon om du ska vara svensk.